Archives for oktober 2014

Igår gick bilen sönder. Vajern till kopplingen gick av och bilen stannade mitt i en korsning på väg ut ur Lund. Jag satte upp en varningstriangel för första gången och eftersom jag visste att Viktor satt i möte (jag hade liksom precis lämnat honom på jobbet!) så ringde jag och beklagade mig till the-next-best-thing nämligen min käre svärfar som alltid är redo att hjälpa till. Den här gången slapp han dock vara räddare i nöden för en vänlig främling stannade och hjälpte mig bogsera bilen till sidan (jag glömde bara att släppa ner handbromsen en av två gånger faktiskt!).

Bärgningsbilen kom fort och nu har bilen övernattat på en liten obskyr verkstad intryckt bland alla andra verkstäder på Gastelyckan. Nu kan märkesverkstaden dra åt skogen. Bilen är trots allt 8 år gammal (oj!).

Sedan ljög jag kanske lite när jag sa att bilden gick sönder igår. Sanningen är snarare att bilen mått ganska dåligt en längre tid men jag har prompt ignorerat detta och tänkt att jag tar tag i det efter USA-resan. Det gick tydligen inte. Hurra!

Sämsta dagen med bilen: Punktering hösten 2011. Sååå roligt (räddad av Patrik btw!)

Bästa dagen med bilen: Här fick bilen agera flyttbil när Viktor flyttade upp till Bjärnum 2011!

Ett av min svärmors favorit ämnen att ta upp är att diskutera vad som hade varit det absolut sämsta jobbet för en själv.

Vilket jobb är du absolut minst lämpad för?

Vilka jobb hade varit helt fel för mig?

1. Trädgårdsmästare. Jag vet inte om det finns något tråkigare. INGENTING kan få mig att känna mig motiverad att fiffilura med någonting som har med trädgård, blommor, gräsmatta, buskar eller liknande att göra. Jag hade väldigt gärna velat ha massor med rödavinbärsbuskar, syrener och japanska körsbärsträd. Kommer jag ta tag i det? Nope.

2. Ornitolog. Till skillnad från Amelie som tycker att fåglar är hur spännande som helst så tycker jag att det är ganska ointressant. Min mamma har lärt henne säga ”Pippi” (hela tiden) inte jag. Vet inte om Amelie någonsin hade lärt sig ordet fågel om jag fått bestämma. Inte så att jag hade aktivt inte lärt henne att säga fågel men ja… jag hade nog inte tänkte på det. Det är så väldigt ointressant med fåglar.

3. Kock eller bagare. Inte dålig på att laga mat eller baka. Jag är faktiskt ganska duktig på det om en får vara så förmäten att säga så. Att jag inte skulle passa som kock eller bagare är nog mer av praktiska orsaker. Hur lämpligt är det att inte vilja göra om samma mat två gånger? Det hade fått vara en väldigt speciell restaurang. När det sen gäller bakningen… tja. Där handlar det nog mer om att jag tycker att det är kul max (verkligen absolut högst) tre gånger om året. Jag är så väldigt glad att Amelie dels har en pappa som gärna lagar mat och att hon har tre mostrar/fastrar som är helt underbart duktiga på att baka!

De här fyra jobben däremot är jag perfekt för:

Fotograf

Sångerska

Fotograf: Beatrice Blomberg

Fru

Fotograf: Jenny Sandberg

Mamma

Fotograf: Jenny Sandberg

Gilla gärna mitt inlägg på Bloglovin’ och om du inte följer min blogg där ännu så får du gärna göra det!

Utan min telefon känner jag mig naken. Hur fjantigt är inte det? Telefonen är som en kroppsdel som jag bara inte kan vara utan. Älskar mig iPhone 5S. Käelke!

Facebook och Instagram-appen öppnar jag varje gång jag tar min telefon i min hand. Varje gång. Ja varje gång. När jag ska kolla vad klockan är: Facebook och Instagram. När jag avslutar ett samtal: Facebook och Instagram. Mitt i natten när Amelie vaknar: Facebook och Instagram. Jepp… jag är helt fast i den sociala media världen och jag vill inte ut!

1. Storytel – Jag älskar att lyssna på böcker! Tidigare har jag varit en bokslukare av rang men efter så många år av studier så känner jag mig så trött på just böcker. JAg blir trött av att hålla i böcker. Att kunna lyssna på den istället har varit perfekt. Att dessutom kunna göra det när jag kör bil, städar (inte så ofta) eller gör andra mindre roliga saker är underbart. Tidigare så lyssnade jag även på böcker när jag sprang och det hoppas jag ju kunna komma igång med snart igen!

2. Pinterest – Här är jag lite av en periodare. Ibland pinnar jag massor och sedan i långsa stunder öppnar jag inte ens appen. Det är ett fantastiskt sätt att organisera sin inpiration, planer och drömmar på. En digital anslagstavla för hela internet!

3. Day One – Jag har skrivit dagbok sedan jag gick i tvåan eller trean. Ibland ofta och ibland mer sällan. Nu har det många år sedan senaste omgången men för lite mer än en månad sedan bestämde jag mig för att börja igen. Fast inte i en fysisk dagbok utan vi en grym app som inte bara låter mig organisera mina tankar och vardagshändelser utan även sparar dem på “molnet” så att de inte försvinner. Appen är ren och enkel. I löv it!

4. Bloglovin’ – Bästa sättet att följa alla mina favorit bloggare. Allting dyker upp (nästan) direkt och jag kan organisera alla olika bloggar i egna kategorier. Oerhört smidigt och efter Facebook och Instagram appen så är det de som jag öppnar oftast. Följ gärna min blogg på Bloglovin’!

5. Fjärrkontroll – Detta är världens mest praktiska app. Vi vet aldrig var vår kontroll till Apple TVn är. Trots att vi faktiskt har två stycken! Den är nästan alltid borta. Fy vad jobbigt… nej det är de tinte för jag har ju min fantastiska app som jag kan styra allt med istället. Hurra!

Inte kanske världens mest revolutionerande appar men de tillför alla något som gör mitt liv lättare och jag är så tacksam för dem!

Vilka är dina favoritappar?

Amelie är också mycket förtjust i mammas telefon!

Dagens ”Om Rebecca” kommer nu lite senare än de andra dagarna eftersom jag varit på repetition med ensemblen inför ”En Julsaga – Musikalen” som är baserad på Charles (Varför skrev du Great Expectations så att gymnasielever runt om i världen tvingas läsa och analysera den?) Dickens bok A Christmas Carol.

För jag är tydligen med i en musikal igen. Hur gick det till? Jag var med i Evita under gymnasiet och sedan tänkte jag att nej nu måste jag bli vuxen och göra riktiga saker som att plugga i 10 år. Och sedan tydligen vara med i en musikal igen. Mer om det någon annan dag. Men vad passar bättre idag efter en hel dags musikal repetition att berätta just om min enorma kärlek till musikaler?

Jag i juli 2011 innan jag fick se Wicked för allra första gången!

För mig är att ha en brinnande kärlek till något inte samma sak som att vet allt om något. Jag fastnar för musikaler som berör mig på ett speciellt och då blir jag helt förhäxad av musiken och hela musikalens magi. Däremot kan jag inte alla små roliga ”trivita” om var enda musikal som någonsin gjorts, ingen vidare koll på musikalens historia har jag och i det stora hela är jag nog ganska dålig på musikaler egentligen. Men kärlen. DEN kan jag!

Inte alla musikaler är mästerverk. Långtifrån men det finns många helt fantastiska. När jag vid några (mycket få) tillfällen varit på teaterföreställningar där känslor och tankar inte sjungs ut i vackra (eller mindre vackra) melodier känner jag alltid att det är någonting som fattas!

Min överlägset bästa upplevelse var när jag såg Wicked första gången. Detta var på min och Viktors förlovningsresa 2011. Jag är inte en så väldigt blödig person eller jag visar det inte så tydligt i alla fall. När vi såg Wicked så grät jag av lycka nästan hela föreställningen. Jag har aldrig varit med om något liknande. Sedan dess har jag sett musikalen 2 gånger till och det kommer bli fler!

Spoiler: Så här ser det ut när en sätter sig på en föreställning av Wicked i London (och nästan precis likadant i New York… i alla fall kartan!)

Min absolut värsta musikalupplevelse var när jag för fyra år sedan var på Malmö Opera och såg Jekyll and Hyde med Christer Nerfont. Det är en helt fantastisk musikal och framför allt har den många fantastiska låtar för kvinnliga röster. Det finns fina stycken i alla röstlägen men de som är skrivna för rollerna Lucy och Emma är helt otroliga. Men de rent av strök några av låtarna av de underbara styckena och de som fick vara kvar reducerades hårt till max en vers och refräng och möjligtvis brygga och refräng på några av dem. Jag hade sett fram emot att se musikalen länge men har aldrig gått ifrån en salong så besviken!

Är du nu nyfiken på vilka musikaler jag har sett? Självklart är du det!

Wicked (två gånger på West end och en gång på Broadway), Book of Mormon (Broadway), Joseph and The Amazing Technicolour Dreamcoat (London och Malmö), Evita (Malmö), Chicago (Malmö), Skönheten och odjuret (London), Cats (London),  Kristina från Duvemåla (Malmö), Les miserables (svenska), Rent, (Manchester, Malmö och Köpenhamn), Nine (Malmö), My Fair Lady (Malmö), 42nd street (malmö), The king and I (Malmö), Grease (Malmö), Hair (Malmö), Mamma Mia (Malmö), Jekyll & Hyde (Malmö), (med flera…)

På hotellrummet på vår bröllopsresa 2012 innan vi ska se Wicked för tredje gången. Viktor ser lite tveksam ut…!

Jag önskar att jag fick sjunga mer musikal på bröllop men de flesta låtar är så sorgliga och hjärtskärande! Kanske inte är det mest lämpliga den lyckligaste dagen i ens liv!

Vad tycker du om musikaler? Har du någon favorit?

.”..och som egentligen inte är så nödvändigt just för mig” är nog den rätta fortsättningen på den meningen. Det är mycket som en måste lära sig här i världen och det är väldigt roligt det också. Sen har vi nog alla saker som vi gärna hade kunnat men blir bara aldrig av.

Nu tänkte jag dela med mig av tre saker som jag aldrig har tid med men som jag önskade att jag hade!

Jag vill lära mig prata spanska. Vi åkte ofta till Spanien när vi var barn och jag har alltid velat lära mig det. Jag tror att jag tycker att det är det absolut vackraste språket i världen. (Nej jag har inte hört alla världens språk men det är ju så en säger. Men av alla språk som jag har hört tycker jag nog att det är det vackraste!) Svenska räknas inte och knappt engelskan heller. Det kan jag inte riktig höra hur det låter eftersom jag förstår allt som sägs. Tror att det är svårt att helt uppfatta ett språks melodi om ordens betydelse får ta över. Så spanska. Det vill jag kunna!

Dansa. Jag kommer aldrig bli någon dansare för jag är så oerhört klumpig i dansstegen och jag är rent värdelös på att lära mig (och komma ihåg!) kombinationer. Annars hade jag nog stått på Broadway vid det här laget (något högmodigt kanske?). Eller hur? Jag förstår inte hur jag kan lära mig musikslingor och gitarrkomp “bara så där” men dansteg åker in genom ena foten och genom den andra. Trams!

Det som jag framför allt vill lära mig är att spela piano. Varför har jag aldrig lärt mig detta? Blir ibland så trött på mig själv för att jag inte har lagt ner mer tid på det. Tack och lov kan jag spela gitarr något så när ok så att jag kan ackompanjera mig själv. En dag ska jag kunna spela piano till min egen sång!!!

Har du något som du alltid velat lära dig men som bara aldrig blir av för det är allt annat än livsviktigt?

Någonting som jag inte behöver lära mig är att älska det här barnet. Oändlig är min kärlek till henne. Mitt gudbarn.
Här är tre smakprov från hennes höstfotografering. Ren kärlek!

För åtta år sedan köpte jag min första husky och sedan dess har det blivit tre stycken till. Adam var först och sedan kom Marco väldigt snabbt därefter. Clark kom ett år senare och två år efter det kom Dean in i familjen. Marco finns tyvärr inte med oss längre efter att han hoppade ut framför en bil 2010. Det är fortfarande och kommer nog alltid vara en stor sorg att jag bara fick tre år med den fantastiske hunden.

Under de här åren har jag varit på massor med hundutställningar och andra aktiviteter. Efter att Marco, som det gick riktigt bra för i utställningsringen, gick bort så tappade jag lite glädjen för utställningar även om det finns så mycket härliga människor att träffa just där. Dean skulle det säkert kunna gå riktigt bra för han också men han tycker inte att det där med främmande människor är så kul. Han blir dock bättre för varje år så kanske skulle ta med honom till en utställning nästa år bara för att testa.

Adam, Clark och Dean

De här bilderna är tagna för några år sedan så det är verkligen dags att ta nya porträtt på mina håriga pojkar! 

Adam – Abbaboos Clark är 8 år. Ibland beter han sig som en valp och ibland som en riktigt grinig gubbe. Det bästa han vet är köttbullar och hur många gånger vi än försökt hitta några alternativ så vill han bara sova vid mina fötter på natten. Det värsta han vet är stängda dörrar och att få pälstussar bortdragna när han fäller.

Clark – Bedarra Super Soaker är 7 år. Vår buffliga isbjörn som tror att han är en knähund. Han är också helt fantastisk med barn och har världens längsta tålamod när Amelie vill krama och pussa på honom. De andra två är inte riktigt lika förtjusta i sin lillmatte (och det är helt ok!) även om hon är omåttligt poppis när hon äter mat.

Dean – Bedarra Evil Wicked N Mean är 5 år. Den röda djävulen som gjorde att förlusten av min fina Marco blev lite, lite lättare att bära i längden. De två är nämligen halvbröder och lika varandra i så mycket. Trots att han är minstingen i flocken så är det han som bestämmer när det verkligen gäller. Som många andra röda siberian huskies var han otroligt tuff under sina första år men det är verkligen värt det jobbet. Om du är sugen på en röd husky så hör av dig till mig så kan vi prata lite. De är nämligen helt underbara men de kan också få en att bli rent galen i perioder!

Bild från min instagram @wippovinphoto .

Här är en liten rolig lista på vanliga frågor som en får som matte/husse till en siberian husky. Jag har inte skrivit listan helt själv utan den finns på många ställen på nätet. Ursprunget vet jag tyvärr inte men om någon vet så säg till! Jag har lagt till lite på listan och tagit bort lite.

Nej, de är inte vargar och de är inte varghundar
Ja, jag grät när jag såg Eight Below. Båda gångerna jag orkat se den. Never again!
Ja, röd är verkligen en ovanlig färg på en hund
Nej, alla har inte blå ögon
Ja, jag vet att de alltid har det på film
Nej, de har verkligen inte alla blå ögon… jag lovar!
Ja, jag kan släppa lös dem… fast de kommer inte tillbaka igen.
Nej, de bor inte utomhus året runt… du kan försöka ta ut dem när det regnar om du vill!
Ja, de fäller. Mycket. Massor. Jättemycket!
Nej, de lider inte på sommaren. Inte mer än andra i alla fall.
Ja, de ylar men
Nej, våra grannar har faktiskt aldrig klagat vilket gör dem guld värda i våra ögon!
Nej, du får inte köpa dem.
Ja, de kommer försöka pussa ihjäl dig när du besöker oss… eller få dig att ge dem en köttbulle!
Nej, jag tänker inte spänna dem framför min barnvagn för att det kunde vara kul!
Ja, de är världens störigaste och världens underbaraste på samma gång.

 

Gilla gärna mitt inlägg på Bloglovin’ och om du inte följer min blogg där ännu så får du gärna göra det!